Var ju till Gällivare igår. Kom iväg ca 1½ timme efter det jag först planerat. Men jag behövde fixa lite saker innan jag åkte, moster hade bett mig ta med lite saker åt henne. Så det skulle jag fixa. Tänkte att det var bättre att inte stressa. Körde lugnt och försiktigt hela vägen till Gällivare. Fy sån tråkig väg det är... Speciellt om man kör ensam oxå. Ingen att prata med eller så heller. Nåja. Hade sällskap av musik iaf :)  Fram kom jag tillslut. Fick lite dåliga vibbar där på sjukhuset av vissa anledningar oxå.  Hittade upp till avdelningen där A-M låg.  Hon blev så glad över att få besök!  Frågade henne hur det var och om vad läkaren sagt och sådär. Så kläcker hon ur sig att han sagt att hon är döende! Hoff. Snacka om chock! Sa åt henne att näää, nu skojar du väl. Nä sa hon. Läkaren sa så. Trodde fortfarande att hon skojade så jag sa igen att du skojar va? Nä, sa hon. Att där på operationsbordet så var jag döende. Jag var helt övertygad om att hon menade att hon var döende nu... Oj oj... Tur att så inte var fallet iaf!  Fick träffa hennes läkare oxå. Han kom in och kollade läget och hur hon mådde och sådär.  Sen när han gått berättade A-M att operationen hon genomgått normalt brukar ta typ mellan 1.5 och 2 timmar. Hennes hade pågått i 6 (!) timmar! Hade blivit komplikationer och grejer. Så hon hade fått lega i respirator på IVA efter operationen. Dramatik!

Det var skoj att fara dit och hälsa på henne. Umgås lite. Sen när hon fått komma hem tänkte jag ta och fara dit till Pajala och hälsa på henne och hjälpa henne lite där hemma.

 Hade tänkt skriva om massa annat oxå, men jag orkar verkligen inte det nu. Är helt ur form. På alla sätt och vis. Nu längtar jag tills J kommer hem och jag får mysa ner mig i sängen med honom och sova.

På återhörande!