Igårkväll  vid 20-tiden till imorse vid 9-tiden var det oroliga timmar. . Mamma frågade om jag pratat med hennes syster A-M (min moster) för mamma hade inte fått tag i henne. Så när jag pratat med mamma testade jag ringa till henne. Inget svar. Konstigt. Hon brukar i princip alltid svara. Testade några gånger till under de följande 2 timmarna, men inget svar.  Blev mer och mer orolig. Mamma hade inte hört något, inte min moster B-M heller. Imorse testade jag att ringa till henne igen. Flera gånger. Men nä. Fortfarande inget svar. De värsta tänkbara tankarna snurrade på i skallen. Blev bara mer och mer orolig. Moster B-M var oxå orolig, moster K var även hon orolig. Ringde mamma på jobbet för att berätta att jag inte fått tag i henne ännu. Så hon skulle försöka få tag i morbror B och hans sambo. Jag tror hela släkten nästan var engagerad i att vi inte fick tag i A-M.  Strax efter klockan 9 imorse ringer moster B-M. Innan hon han säga nåt så var de där hemskaste tankarna där igen (tänk om hon ligger död i sin lägenhet, tänk om det har hänt nåt annat, en till hjärtinfarkt, något med hennes ben som hon klagat på att det gjorde så ont hela helgen- hon bröt ju lårbenet här i höstas nån gång. ) dock så fick jag ett lugnande besked av B-M. Moster A-M låg på Gällivare sjukhus. Det var allt som vi visste då. Skönt att veta att hon levde i alla fall!  Ringde mamma och berättade läget. Pratade även med moster K sen. Hon hade oxå försökt få tag på morbror B och hans sambo. Så hans sambo hade direkt farit till hennes lägenhet när hon fick höra läget. Men ingen öppnade där..  Hoff... Vilken oro!

Nån timme senare ringer B-M igen. Då har hon fått lite mer klarhet i vad som hänt med A-M. Hon är inlagd på kirurgen i Gällivare för den platta som de opererade in när hon bröt lårbenet hade gått sönder plus att frakturen gått upp igen. Snacka om otur!

Moster K ringde mig för kanske en timme sen och gav mig numret till A-M i Gällivare bland annat. Men det värsta som hände är nog att A-M sagt till personalen på Pajala vårdentral att de skulle höra av sig till de som står som kontaktperson i hennes journal. Tror ni att nån  ringt till dem? Näpps. Fy så dålig stil. Hade de ringt hade vi ju sluppit oroa oss som dårar. Sluppit gå och må dåligt för att man inte vet vad som har hänt. Sen är det ju inte så lätt när hon bor i Pajala heller. Inte så man bara kan ta och fara dit snabbt. Det tar ju ändå 2½ timme minst att köra dit.

Men det är skönt att veta vart hon är nu och vad som hänt. Jag ringde och surrade lite med henne. Hon hade fått medicin mot värken. Eventuellt skulle de operera om benet imorrn.  Tycker så synd om henne. Hon har haft så mycket otur det senaste året.  Hoppas verkligen att hon kan få en lägenhet här i stan snart. Så har vi släktingar här i stan närmare till henne.  Visst, de har bröder i Pajala, men ja.. man kan inte säga att det är så mkt umgänge med dem :)

Så. Nu har jag fått skriva av mig om denna rätt hemska händelse. Kände tårarna var på väg flera gånger på väg till jobbet imorse. Å nu känner jag hur de rinner ner för kinderna.  Usch...  Jag var verkligen så sjukt orolig. Sen är det skit att det är så långt till Gällivare oxå. 11 mil eller nåt sånt, enkel väg. Måste fundera på om jag ska våga sätta mig i bilen och köra dit på fredag för att hälsa på henne. Jag tycker det är rätt läskigt att köra landsväg på vintern... Sen är det så typiskt oxå.. J ska till Gällivare och göra ett jobb på sjukhuset där imorrn. Men han åker tidigt på morgonen då jag är på jobbet. Sen efter det ska jag till företagshälsovården oxå. Men då kom han med den smarta idén att jag kunde ju ta bussen till Gällivare efter att jag är klar med jobb och företagshälsovård och åka hem med honom. Ja, det var en jättebra idé =) Men då kom nästa problem. Bussarna går ju så förbannat sällan.

Nu ska jag ta och lyssna på musik och grejsa på här hemma. Rensa tankarna!

Hejsvejs! Grattis till den som orkat läsa allt detta :)